1778-1860 Rembrandt Peale Galleries Rembrandt Peale (February 22, 1778 ?C October 3, 1860) was a 19th century American artist that received critical acclaim for his portraits of presidents George Washington and Thomas Jefferson. Although modern art critics would consider Peale??s artwork as French neoclassical, its dark and stylized characteristics are similar to 15th and 16th century paintings. Rembrandt Peale was born the third of six surviving children (eleven had died) to his mother, Rachel Brewer, and father, Charles Willson Peale in Bucks County, Pennsylvania, on February 22, 1778. The father, Charles, also a notable artist, taught each child to paint scenery and portraiture, and Rembrandt was no exception. Charles tutored Rembrandt about the importance of having a strong mind from learning arts and sciences. At the age of eight, Rembrandt discovered drawing, and at thirteen, painted his first known self-portrait. Later on in his life, Rembrandt Peale "often showed this painting to young beginners, to encourage them to go from 'bad' to better..." like his steady progressions to become a successful portraitist. A year after his mother??s death and remarriage of his father, Rembrandt Peale left the school of the arts, thereby applying his time to completing his first ever self-portrait at the age of 13. The canvas illustrates early mastery of a young aspiring artist, seeming very mature. The clothes, however give the notion that Peale over-exaggerated what a 13 year old would look like. This style demonstrates early forms of neoclassicism by the looks of Peale's angel-like hair, the way it waves and curls in such a fashion so as to depict an angel from a general Renaissance artist's works of art. In July of 1787, Charles Willson Peale introduced his son Rembrandt to George Washington, where the young aspirant artist watched his father paint the remarkable figure of the country. In 1795, at the age of 17, Rembrandt painted an aging Washington, though the painter had depicted the politician as far more aged than the original facial characteristics. It did, nevertheless attain praise and Rembrandt had begun his debut. At the age of 20, Rembrandt married 22-year-old Eleanor May Short (1776-1836) at St. Joseph's Catholic Church in Philadelphia. During their marriage, Rembrandt and Eleanor had nine children: Rosalba, Eleanor, Sarah Miriam, Michael Angelo, and Emma Clara among them. In 1822, Peale moved to New York City where he embarked on an attempt to paint what he hoped would become the "standard likeness" of Washington. He studied portraits by other artists including John Trumbull, Gilbert Stuart and his own father, as well as his own 1795 picture which had never truly satisfied him. His resulting work Patriae Pater, completed in 1824, depicts Washington through an oval window, and is considered by many to be second only to Gilbert Stuart's iconic Athenaeum painting of the first president. Peale subsequently attempted to capitalize on the success of what quickly became known as his "Porthole" picture. Patriae Pater was purchased by Congress in 1832 and still hangs in the U.S. Capitol. Later on, Peale made over 70 detailed replicas of the same "father of our country", the first President of the United States. Peale continued to paint other noted portraits, such as those of the third president Thomas Jefferson while he was in office (1805), and later on a portrait of Chief Justice John Marshall.  Related Paintings of Rembrandt Peale :. | Portrait of Titus The Artist's Son (mk05) | The Flayed Ox | autoportrait a' la toque | Self portrait in oriental attire with poodle | Jakobs Kampf mit dem Engel |
Related Artists:
BEGA, Cornelis
Dutch Baroque Era Painter, ca.1620-1664 Dutch painter, draughtsman and etcher. He was born into prosperous circumstances; his mother, Maria Cornelis, inherited half the estate (gold, silver, paintings, drawings and prints) and all of the red chalk drawings of her father, Cornelis Cornelisz. van Haarlem, a renowned Mannerist artist. Bega's father was Pieter Jansz. Begijn (d 1648), a gold- and silversmith. Like other family members, Bega was probably Catholic. Houbraken's claim that Bega studied with Adriaen van Ostade is likely to be correct; this was probably before 24 April 1653, when Bega joined Vincent Laurentsz. van der Vinne in Frankfurt for a journey through Germany, Switzerland and France. Bega had returned to Haarlem by 1 September 1654, at which time he joined the Guild of St Luke.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
j. f. willumsen
(7. september 1863 i København - 4. april 1958 i Cannes) var en af pionererne bag det moderne gennembrud i dansk billedkunst omkring 1900. Han var primært maler, men mestrede de fleste kunstarter og arbejdede desuden som billedhugger, grafiker, keramiker, arkitekt og fotograf. J.F. Willumsen studerede ved Det Kongelige Danske Kunstakademi fra 1881 til 1885. Efter tre forgæves forsøg på at blive indstillet til afgangsprøven på Kunstakademiet, studerede han på Kunstnernes Frie Studieskoler i København. I 1891 var han med til at stifte Den Frie Udstilling, hvis udstillingsbygning han tegnede i 1898. Willumsen opholdt sig i hovedparten af sit liv uden for Danmarks grænser, hovedsageligt i Frankrig, hvor han under et ophold i Paris 1890-94 blev præget af symbolismen. I de følgende årtier blev han eksponent for flere af epokens kunstretninger og hans stil ændredes i mere ekspressiv retning. Willumsen tilbød en stor del af sine værker og kunstsamling til staten og arbejdede fra 1930'erne på oprettelse af et museum. I 1957, året før hans død, åbnede J.F. Willumsens museum i Frederikssund.